Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/cache.php on line 99

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/query.php on line 21

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/theme.php on line 576
Björn Eriksson » Overshoot day 2008 = 23/9

Björn Eriksson

 

Overshoot day 2008 = 23/9 24 september 2008

Sparat under: Engagemang — Osso @ 22:34

Igår, 23/9 inträffade den så kallade overshoot day - den dag då den mänskliga civilisationen förbrukat de årliga resurser som planetens ekosystem bjuder på. Detta om man får tro Global Footprint Networks.

Jag vill inte använda ord som rovdrift eller begrepp som domedagen stundar. Inte för att de är helt överdrivna och opassande utan för att de är uttjatade och så kraftiga att vi inte orkar ta dem till oss.

Vad innebär då overshoot day?
Man skulle kunna säga att det är slut i skafferiet. Men inte riktigt. Vore det slut så är det slut och då blir det svält och ekonomiska kollaps. Ja domedag helt enkelt.

Jag vill likna det med att en stor familj ger sig ut på en lång vandring. Med sig har man samlat alla de värdefulla saker som familjemedlemmarna står får och vill dela med sig av till de andra släktingarna. Man har bunkrat upp med förnödenheter. Eftersom de inte kan ta med sig hur mycket mat som helst på vandringen har de planerat och ransonerat. Efter tre dagar är skafferiet tömt till hälften och det är fem dagar kvar. Budgeten har spruckit, resursen har beskattats för hårt. Utan att gå in på de moraliska frågorna om frosseri och orättvisa så kan man objektivt konstatera att familjen har problem. Det är stor risk att alla de värdefulla sakerna kommer att förloras på vägen.

Jag tycker att fotavtrycksmått, sådana mått som Global Footprint Networks använder, är högst relevanta i vår tid av global konsumtion. I Sverige har vi arbetat målmedvetet för att sänka utsläpp och förbättra arbetsvillkor med hjälp av våra nationella lagar och överenskommelser. Samtidigt som vi tycks slå oss för bröstet bidrar vår konsumtion, vår strävan efter ständigt ökad tillväxt, till utsläpp och hårresande arbetsvillkor i andra delar av världen.

Hur kom det sig att min familj på vandring hamnade i en sådan tråkig situation?
Det berodde på flera saker. För det första rådde det inte någon konsensus kring hur mycket var och en fick äta per dag. Det var helt enkelt för svårt att bestämma vem som skulle bestämma något sådant. Farbror Orvar som med myndig stämma under första lunchen försökte ta kommandot över utspisningen blev utbuad och kallades för både kommunist och en anstötlig symbol för den patriarkala samhällsordningen. En svärson vid namn Stefan föreslog att alla skulle äta efter egen förmåga efter eget behov. Många tyckte att detta lät vettigt. Stefan menade att om alla såg till att stilla sin egen hunger så skulle alla bli mätta. “Vi är väl ansvarsfulla människor med samveten?” frågade han retoriskt. Att familjen inte åt upp allt första dagen berodde på att de hunsade kusinerna från Kalmar knappt fick någon mat alls. De som hade lagt beslag på nyckeln till provianten hävdade att kusinerna pratade så fort och konstigt att det var svårt att förstå vad de ville ha. En annan orsak som spelade stor roll var att flera av storätarna inte hade räknat med att vandra hela sträckan, de gick endast dag ett och dag två. Om någon frågat dem om de inte tyckte att de skulle bry sig om de som ersatte deras plats eller de som vandrade hela vägen skulle de nog hålla med om att deras måltider var för stora. Men de skulle också ha tillagt att de gjorde som alla andra, om inte dom åt dem lagade maten skulle någon annan göra med samma resultat som de hade för handen.
Jag vet inte hur familjen löser det hela men jag hoppas att de återanknyter sitt släktband och hittar väg ut ur problemet.

Artikel i DN

 

Ge mig ord.