Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/cache.php on line 99

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/query.php on line 21

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/theme.php on line 576
Björn Eriksson » Om Avatar

Björn Eriksson

 

Om Avatar 10 januari 2010

Sparat under: Recensioner — Osso @ 21:03

Jag avslutade 2009 med att se storfilmen Avatar. En blandning av gammalt och nytt. Nymodiga häftiga effekter och gammalt stoff till berättelse. Jag vet inte om det är nödvändigt att här varna dig som inte har sett filmen men planerar att göra det i och med att jag avslöjar lite om händelser i filmen. Filmen var i stort tämligen förutsägbar men jag varnar för det är god ton.

Sci-fi ger framtidsbilder av jordens utveckling, en spegling av berättarens uppfattning om dagens trender. I filmens värld tycks två varianter av framtidsbilder dominera och bägge är intimt förknippade med tekniken. I den ena har människan, oförändrad som varelse, fortsatt att övervinna sina utmaningar med teknikens hjälp. Tekniken löser i stort sätt alla problem. Nöten i dessa dramer kan vara kostnaden för utvecklingen, att människan förlorat sin mänsklighet och blivit mer robotlik eller att fred och stabilitet garanteras till priset av inskränkta friheter. Ofta finns det ljusskygga figurer i bakgrunden, ett djuriskt kaos och raseri bakom den prydliga och avancerade fasaden. Framtidsdramat blir uppenbart en resa i människans psyke. Kan en spegling av berättarens uppfattning om dagens trender vara något annat?

Den andra varianten tycks vara kantad av kollaps. Den civiliserade världen har brakat samman och rädda sig den som kan. Här är visar sig den brutala mänskligheten sitt tryne men på ett mycket mer påtagligt och öppet sätt än i framtidsbilden med obegränsade tekniska utvecklingen. Jag tycker att det ligger en djup symbolik i scener i filmen Mad Max där rester av den splittrade civilisationen (Mel Gibson) trycker gasen i botten i sitt bränsleslukande vrålåk i öknen på jakt efter den sista bensinen.

Fler tankar kring sådana här frågor utforskas bland annat i ämnet Ekokritik och i vår håller Framtidsakademin ett föredrag, 24/3 2010, om det på stadsbiblioteket.

Berättelsen i filmen Avatar bjuder inte på särskilt mycket nytt. Håller med Janne om att det är en effektfilm, man erbjuds det senaste! Tre timmar action och jag skulle även ha orkat med en eller annan vändning till. Berättelsen utspelar sig på den jungfrueliga planeten Pandora. Jorden sägs vara förstörd, inget grönt växer där mer. Men ekonomin är igång och även i en framtid verkar kapitalismen frodas. Som sagt, en enorm teknisk utveckling medan människan som tänkande varelse står still. Jag höjde på ögonbrynen åt att människan inte försöker röva Pandoras mineraler för att det råder akut brist på Jorden, man försöker heller inte tränga undan, tämja eller erövra livsformerna för att skaffa sig en ny planet att bo på. Nej människan, i form av det giriga storföretaget, dödar, skövlar och bryter för att tjäna pengar och det är som sagt mineralerna man vill åt, inte det förunderliga genetiska materialet hos planetens livsformer. För att hamna på Pandora samt avgörande för det s.k. Avatarprogrammet där en människas sinne länkas till en i laboratorium odlad genmanipulerad kropp innebär enorma tekniksprång. Kortfattat ser jag det som att en enorm teknisk utveckling har ägt rum i den mänskliga civilisationen till priset av ekologisk kollaps under en oförändrad ekonomi som styrmodell. “Är det något som aktieägarna ogillar mer än dålig press, så är det en dålig kvartalsrapport” sägs det inför attacken på ursprungsbefolkningen Na´vi, de blå kattlika jättarna.

Även om filmen är smärtsam vacker tyckte jag i biomörkret bakom mina tonade 3D-glasögon att ramen för berättelsen kändes gammal, och så fann jag denna länk via min vän Janne. Det ser uppenbart misstänkt ut, att James Cameron tagit en story från 60-talet och gestaltat den med den senaste filmtekniken. Eller så råkade han komma på samma idéer om en rullstolsbunden kille som kan gå igen genom att telepatiskt styra en lab-odlad varelse på en annan planet och varelsen råkar vara blå och kattliknande. Poul Anderssons bok från 1959 heter “My name is Joe”. I filmen Avatar heter den rullstolsberoende rollpersonen Jake…

Jag vet ju inte hur det gått till. Kanske var det en medarbetare, en creative writer kanske, som under tidspress “kom på” storyn vilket i sin tur får kreativt skrivande att likna kreativ bokföring?

Det jag tycker är intressant, då så många ser filmen, är frågan om filmen har ett angeläget budskap? Det verkar vara naturvetenskap och teknik som gäller. Det är ju väldigt märkligt att man lyckats odla humanoider och med teknik länka en människas sinne till dessa (Avatarprogrammet) samtidigt som de antropologiska och etnologiska kunskaperna är löjligt låga. Man har lärt sig deras språk och kunde ju anta att de humanistiska forskarna levererade helt andra perspektiv utifrån helt andra utgångspunkter men den främsta experten på dessa blå varelser är en zoolog som helst av allt samlar prover för analys som en annan Linné eller von Humboldt.

Hela filmen andas detta. Bilden av Na´vi är väldigt enkel. Marinsoldaten, fri från forskarnas tillkrånglade uppfattningar, lär sig att samla och jaga och dominera sin omgivning med respekt för det som kan domineras. Jag hade gillat om några rollpersoner hade företrätt ett naturvetenskapligt och några andra ett humanistiskt perspektiv. Vad händer i mötet mellan så olika kulturer som den mänskliga och Na´vi? Är det en god idé att erbjuda en skola för Na´vi och samtidigt massakrera de Na´vi som motsätter sig exploatering. Dessa frågor ställs inte och för min del hade jag gärna sett att filmen gestaltade kollisionen mellan perspektiv och värderingar.

En egen föreställning som förstärks, är att naturvetenskap och teknik ger människan kunskaper och förmågan att göra väldigt mycket, drastiska och revolutionerande saker. Men att denna potenta symbios av vetenskap och teknik är blind och närmast förlorad i fråga om vad som bör göras.

Filmen för fram ett budskap om att livet på Pandora är sammanlänkat. De olika organismerna kan länka sig med varandra och få information via andra kroppar. Uppfattningen om att allt liv hör ihop är ju inte ny och typisk för ursprungsbefolkningar men det intressanta är att det i filmen ska framstå som en sanning. Det är inte bara Na´vi som tycker detta utan det ÄR så. Hur väljer berättaren att gestalta detta? Jo föga förvånande, i huvudsak med hjälp av naturvetenskap. Det går ju att mäta med hjälp av avancerade instrument.

Självklart är det humanoiderna, de som verkar mänskliga (och som verkar ha närmast identiskt känsloregister som människorna), som är herrar på planeten. De kan med hjälp av sin nackfläta, som inte bara består av hår, länka ihop sig med andra värddjur. Dessa djur, som liknar hästar eller flygödlor, lyder Na´vi. Det är inte så att Na´vi riskerar att bli styrt av djuret. Det hade varit intressant om det visade sig att Na´vi i sin tur styrdes av små lilleputtar som påminde om nattdjur med luddiga runda magar och klotstora ögon.

Temat om att länka sig till någon annan återkommer. Na´vi som tar andra djur i besittning, att allt liv på Pandora hör ihop och Avatarprogrammet där männniskor länkas till en Na´vi-kropp. Jag tänkte på filmtriologin om the Matrix. Man får inte veta så mycket om Avatarprogrammet. Har forskarna (the good guys) fångat eller dödat Na´vis för att genomföra det? Klart är att kropp och sinne är åtskilda. Visserligen slipper huvudpersonen sitt bräckliga mänskliga skal men då handlar det om en seans där Na´vi och deras gudom(?) för över medvetandet i huvudpersonens Na´vi-kropp. Tänk om Avatarprogrammet visade att den mänskliga kroppen som i sin instängda kapsel under uppkopplingen började anta drag av Na´vis utseende och funktion, att kropp och sinne inte kunde skiljas åt?

Filmen innehåller starka symboliska scener som när gigantiska attackhelikoptrar bombar Na´vi och deras världsträd. Befälshavaren firar förödelsen med en slurk kaffe. I detta sammanhang deserterar den tuffa helikopterbruden. Jag har lite svårt för den rollpersonen. Jag tänker att man velat ha en macho-person med och valt att ge den kvinnlig skepnad. Kan inte kvinnor få vara tuffa då? Kanske snurrar jag in mig i detta men kan inte låta bli att undra om det är meningen att den stridande kvinnan deserterar vid bombningen av det stora trädet just för att hon är kvinna, att hon inte står ut med mannens tyranni över jorden, eller om hon gör det för att hon är stark som person.

Filmen berör imperalism och rovdrift på ett uppenbart sätt. Skildringen av det giriga företaget är ganska ensidig. Men vad styr vårt beteende om varken grannen eller Gud ser oss? (Det här om grannen och Gud är hämtat från Adam Smith, som på sin tid (sent 1700-tal) förespråkade frihandel, angående vad han menade skulle borga för att människor med fördelar inte skulle utnyttja människor utan fördelar.)
Finns det en gräns för vad vi kan förmås göra när ingen ser oss? När auktoriteter skriker och hotar och framförallt när motståndaren är inte är mänsklig? Här ger Avatar-programmet en självklar insikt och det är inte svårt att odla den nödvändiga empatin för att se och känna att plundringen är fel.

I och med att Na´vi påminner så mycket om människor och en ursprungsbefolkning fick jag en känsla av kurredurreduttön där Pippis pappa drev i land och blev negerkung när Jake efter tre månaders träning, med vila och återhämtning motsvarande en småbarsförälders nivå i och med den nattliga rapporteringen då avatarkroppen sover, ger sig på den största flygödlan och blev en legendarisk Toruc Macto. Finns det förresten något en amerikansk marinkårssoldat inte klarar av? Jake hann på de tre månaderna, under kvällar och nätter då han inte lärde sig Na´vis språk, seder och bruk för att bli en fullständig medlem i stamgemenskapen, även bli en behjälplig forskare.

Ett ytterligare märkligt exempel på den mänskliga överheten är att när forskaren Grace blir sårad sluter Na´vi upp för att rädda henne. Jag kunde inte låta bli att undra om Na´vi lät Grace få förtur framför sina egna sårade då den helande seansen krävde hela stammen. Jag föreställer mig ett drama med förtryckande britter och ett par vita civiliserade själar väljer ursprungsbefolkningens sida i striden, en blir svårt skadad medan ursprungsbefolkningen blir massakrerad. I spillrorna efter striden lägger ursprungsbefolkningen sina sårade åt sidan för att tillsammans bistå denna ädla, kloka hjältinna som först deltagit i förtrycket och sedan ångrat sig.

 

6 Kommentarer för detta inlägg

 
Janne Says:

Uttömmande recension/analys!

Slutsatsen är - som jag förstår dig - att Cameron sitter på en (snodd?) berättelse med massor av potential, men bara lyckas frigöra små smakprov här och där genom filmen.

Jag gissar att det handlar om fokuset på tekniken.

Nu har jag hört att det här kan vara första delen i vad som åtminstone kan komma att bli ett trilogi. Även om jag ser fram emot en fortsättning med ett neutralt ansiktsuttryck, så öppnar det ju för att några av de smakprov du tar upp kan komma att utvecklas/fördjupas.

Avslutningsvis tror jag att Grace blir omhändertagen på det sätt hon blir det eftersom toruc macto ber Na´vierna om detta. Eller sker det här innan han blivit det? (Filmen förvinner ur mitt minne som ett blått dis…) Men jag gillar din jämförelse - som kritik svider den som tusen nålar… ;)

 
Avatar | Lancefestivalen Says:

[…] Läs gärna Björns utmärkta recension/analys av filmen ifråga! ‹ Anton som ingen ser föregående sida Berusningsstudie 2:3 […]

 
Björn Says:

Tack för dina ord min vän. Ja jag ser outnyttjad potential i berättelsen. Samtidigt försöker jag påminna mig om att projektet (den påkostade filmen) förutsätter en bestseller. Man spelar med säkra kort. Så som några av kommentarerna av din recension visar. Men jag tycker som sagt Cameron kunde ha vågar och utmanat mer när det handlar om idéer och berättelsen som sådan.

Kommer att se uppföljare om de kommer (2025?). Det som gör filmen bra behöver upplevas. Det var inte min mening att skriva en kritisk recension. Jag kände att jag hade en massa tankar om filmen och när jag väl satte mig ned och skrapade lite på det som intresserar mig blev det ganska kritiskt. Man får helt enkelt bänka sig och njuta av åkturen utan att tänka så mycket på storyn… : )

Det här med snodd story vet jag inte men det verkar misstänkt. Jag såg bl.a. fram emot filmen för att jag trodde att det var en berättelse skriven för duken och inte baserad på en bok eller seriefigur. Så jag är väl lite extra känslig.

 
Janne Says:

“Det var inte min mening att skriva en kritisk recension. Jag kände att jag hade en massa tankar om filmen och när jag väl satte mig ned och skrapade lite på det som intresserar mig blev det ganska kritiskt.”

Ja, men är det inte väldigt symtomatiskt för båda våra recensioner (samt kommentarerna på min sida)? Jag utgick inte heller från behovet att såga filmen, men när det kom till kritan var det svårt att dra några andra slutsatser.

Filmen kan bara uppskattas i stunden, verkar det som…

 
lausse Says:

Jag är lite orättvis för jag kan inte skala av fenomenet att den var i 3D från min upplevelse. Storyn e kass - eller snarare karaktärerna och psykologin. Skulle vara intressant att veta om Cameron gett “My name is Joe”-författaren kredd nånstans. Inte för att jag tror att jag tycker det ligger honom till last så fruktansvärt - författaren kan säkert göra en peng på att döpa om sin bok till Avatar och kränga nu om han så vill. Om den är så lik alltså. Om det bara handlar om blåa naturväsen och en kille i rullstol tycker jag inte det räcker som rip-off.

Folk älskar ju att hitta de där kopplingarna - men jag tycker oftast de håller ganska dåligt. Kopplingarna stämmer - men man gör för stor sak av dem. Tycker oftast att de som gjort en låt som bygger på en sampling - eller byggt vidare på en idé ur en bok - definitivt har skapat tillräckligt mycket under egen hjärna för att det ska kallas eget. Nerdar man loss kan man säkert härleda “My name is Joe” till någon tidigare skapelse - men jag har inte läst den utan går på magkänsla här. Vore intressant med någon som redde ut vad som skiljer och förenar berättelserna.

Annars håller jag väl med om det mesta som vanligt. Ytterligare en vinkel som brukar ingå i denna kategorin är att nån på Navi-sidan med borde förråda sitt folk. Så hade det säkerligen varit om detta vore en serie. Men … som ofta när man har en story som ska ta sig fram lite för snabbt så får det bli grova tillyxningar och långa hopp så att man lätt o enkelt fattar att gråzoner inte finns. Natur e bra - teknik dåligt (men vinner ändå över natur). När jag tänker på det så känns det allt mer som att den skulle göra sig bra som serie. Den första bio3Dserien.

Det jag gillade bäst i filmen var faktiskt naturmiljöerna. Kunde inte låta bli att tycka att det vore trevligt med en chilloutdrome i den miljön. Och att det säkert blir tillökning av Night elves i World of warcraft nu. Over and out.

 
lausse Says:

Verkar dels som att nån tagit hans story - och att det inte var första gången han anklagats för att ha tagit inspiration/stulit stories utan att credda. Verkar som att han först creddat - men att det stoppats? Kan tänka mig att det har en hel del med advokater o göra. Löjligt om man inte kan säga att man lånat detaljer för rädslan att bli stämd. Tycker jag dårå. Så brilijant idé är det ju inte att en man i rullstol blir helad av blåa aliens på annan planet. Det är lite som att säga att Tolkien snott Sagan om Ringen av Der Ring des Nibelungen.

Nej - fram för mer öppen lånelandskap tack.

Ang tidigare stöld
http://www.youtube.com/watch?v=DwyyJ3D3g1E

Här var en bra liten text med:
http://larshindsley.com/blog/_archives/2009/12/27/4413350.html

Ge mig ord.