Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/cache.php on line 99

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/query.php on line 21

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/theme.php on line 576
Björn Eriksson » BaddaBOOM!

Björn Eriksson

 

BaddaBOOM! 09 juni 2010

Sparat under: Betraktelser, Mediablogg — Osso @ 23:33

Hur många gånger har jag inte önskat att problemen gick upp i rök? Som liten närde jag en dröm om förmågan att med en ultrakoncentrerad blick kunna förinta alla problem. Hur lockande det än verkade började jag inte öva då jag insåg det hopplösa i företaget. All vurm för magi tror jag bottnar i förmågan att rucka den krassa verkligheten, att överskrida de satta gränserna men ändå befinna sig i en verklighet som binds av dem. Varför ordar jag om detta?

Jo för att jag nåddes av uppgiften att en packe ingenjörer, forskare, reportrar och tyckare i USA föreslår en kärnvapenladdning som lösning på problemet med BP:s läckande rör. Jag ser genast Bruce Willis framför mig ackompanjerad av smäktade valthorn - hur han mörbultad och oljig trycker på knappen med en bister min. Det är ett smutsigt jobb men någon måste göra det. Om inte en ensam och strax urblåst hjälte i rymden (filmen Armageddon) så varför inte en räddare på djupet?

Vad handlar det om?
“Drill a hole, drop a nuke in and seal up the well.”I teorin är det tänkt att bomben smälter berggrunden runt läckan och täpper till den. Läs mer om förslaget och en sansad reflektion av New York Times här.

Mina tankar går till det tragikomiska och välkända klippet om den döda strandade valen som vägbyggets sprängdivision bestämde sig för att spränga i småbitar. Vilket de gjorde men tänkte inte på att små bitar av en stor val kan tyckas en aning stora trots att de är små. Dessutom gav det effekten att de sprayade rutten val över de nyfikna åskådarna. Här kan man beskåda eländet.

Men jag återvänder till drömmen om att spränga svåra situationer i små små bitar. När jag tänker på det har nog den Hollywood-dominerade berättartraditionen denna slutliga lösning för det mesta. BOM badda BOM!!! Trollen som i solljus sprack (eller förvandlades till stenbumlingar för den delen). Det är som sagt en grundläggande önskan att ens problem en vacker dag försvinner med en smäll.

Men om jag tar det en vända till ser jag att problemen bildligt talat sprängs i bitar var gång motgångar övervinns. Visst tilltalas jag av att använda det mildare begreppet lösning då det rymmer en frigörande känsla av något hårt och torrt som blir mjukt och smidigt. Vad jag menar med att problem sprängs i bitar är att problem kräver en annan sorts uppmärksamhet och närvaro än vad en haft innan. En ultrakoncentrerad blick kanske som bildligt talat genomlyser och sönderdelar den annars hårda kärnan av omöjlighet. Att lösa problem handlar om att gå på djupet, för att blanda in BP igen. Ofta finner jag att det jag trodde var problemet var något annat, en signal, en yttring. Problemsprängningen är därför en källa till reflektion och lärdom såväl som för att gå till handling.

Att försöka spränga oljeläckan i mexikanska golfen i luften är inte bara korkat. Det är också ett missriktat plask i havet. Oljeolyckor kommer med oljeproduktionen, Självklart måste läckan stoppas på något sätt men lika stor om inte större uppmärksamhet bör riktas mot oljeproduktionen och hur hårt det globala ekonomiska systemet är knutet till tillgången på billig energi.

 

Ge mig ord.