Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/cache.php on line 99

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/query.php on line 21

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/theme.php on line 576
Björn Eriksson » Hos tandläkaren

Björn Eriksson

 

Hos tandläkaren 04 maj 2007

Sparat under: Betraktelser, Meditation — Osso @ 17:20

Jag glömde kameran idag. Min plan var att fota mina förlorade ägodelar.

Å andra sidan var det kanske inte en fin syn. De var otroligt snabba med att få bort de blodiga verktygen och tandbitarna. Visdomstanden i överkäken drogs på 30 sekunder. Knak knak och så ja.

Den i underkäken var tuffare. På sätt och vis kände jag ändå en viss stolthet att min sura visdomstand bjöd tandläkaren sådant motstånd att han svettades och slutade dra sina skämt efter en kvart.

Själv sjönk jag ned i stolen. Det är ju inte så ofta man är så tillbakalutad. Obehaget hos tandläkaren är ett bra tillfälle för att öva närvaro med hjälp av meditation. Andas genom näsan. Ett andetag i taget. Tumspetsarna lätt mot varandra, som om ett flortunt papper skulle kunna hållas där men kanske blåsa bort om en kraftig vind drog förbi. Istället för att fly i tanken till en vacker plats så hjälper det mig att försöka vara i tanden som utsätts för borren eller spettet och tången. När oron över hur det ska gå sätter in vet jag att jag tappat koncentrationen. Återvänder till långsamma andetag och lyckas då och då.

Jag ligger där och accepterar att jag just då bara kan göra en sak och det är att försöka vara lugn, avslappnad och närvarande för att på så sätt få så lite obehag som möjligt. Jag vet ju att jag får obehag. Jag kan inte hjälpa tandläkaren på något annat sätt än att gapa stort, men avslappnat.

Nu har bedövningen släppt och jag öppnar inte gärna käften. Nacken och käkmusklerna fick sig en rejäl smäll. Saliven består av ett otroligt segt slem som frenetisk jobbar för att läka skadan i mjukdelarna. Törstig är jag men får enlig tandläkaren inte äta eller dricka förrän tidigast kl 20. En liten papperspåse ibumetin är min enda tröst (utöver en servande sambo).

Något oroande var att tandläkaren tipsade om att hans hemnummer och mobilnummer står i telefonkatalogen om helgen skulle bli helvetisk (fast så uttryckte han sig inte).

 

1 Kommentarer för detta inlägg

 
Janne Says:

Jag minns inte mycket av hur jag blev av med en (eller var det två) visdomständer, men att jag fick behålla tänderna i en liten plastburk. Förmodligen har jag slängt den/dem nu, men de var en otäck påminnelse om hur fula och usla de var (i egenskap av tänder, alltså).

Ge mig ord.