Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/cache.php on line 99

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/query.php on line 21

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/bjornes/public_html/wp-includes/theme.php on line 576
Björn Eriksson » Plum Village

Björn Eriksson

 

E-post till Aktuellt 23 oktober 2009

Sparat under: Buddhism, Engagemang, Mediablogg — Osso @ 10:19

Detta brev skickade jag till svt:s Aktuellt i går. (mera…)

 
 

Be well and dwell 23 juni 2009

Sparat under: Buddhism — Osso @ 16:31

Greetings dear friends

As the summer burst in blow
I think of pleasant walks in the pastures where I live
I think of meals together with friends

And I think of my visit to Plum Village two years ago

With the memory a smile manifests upon my face
evening rays and sunrise in my eyes (mera…)

 
 

BCOOL 16 augusti 2007

Sparat under: Buddhism, Meditation — Osso @ 9:48

Ett skojigt och härligt begrepp visade sig just.
Jag spanade in en sida om ett kloster i USA. Det är en fin sida som delar med sig av sin buddhistiska praktik. Man kan bland annat lyssna till dharmatal och där såg jag förkortningen BCOOL. Man kan lyssna till en nunna som föreläser för tonåringar.
BCOOL har ett djup och tycks inte vara ett knep till att fånga kidsen som vuxna gärna försöker göra.

B - Breathe. Andas. Upptäck andningen hela tiden. Varje andetag är nytt, annars är det inget andetag. Sitt och bara andas en stund. Det är verkligen härligt att kunna andas, att få leva.

C - Calming. Lugna och stilla sinnet. Låt dammet lägga sig så att vi kan se klart. Låt bruset klinga ut så att vi kan lyssna.

O - Observing. Iaktta, se, lyssna. Vad är det som försigår i mitt sinne? Tänker jag på vad som hänt, vad som kan hända eller är jag närvarande i nuet? Iaktta utan att rusa iväg.

O - OK. Allt är bra. Även om saker inte är bra är det bra att sitta ned, andas, stilla sig och lyssna till sig själv. Om jag är upprörd så ser jag mig själv, lyssnar till mig själv. Ta situationen för vad den är. Det är okey.

L - Love. Kärlek. Älska, ge dig själv och alla andra din kärlek. Det finns inget realistiskt alternativ. Att tänka kärleksfulla tankar, att säga kärleksfulla ord och göra kärleksfulla saker. Det är det vackraste.

Var lugn.
Chilla med kärlek.

BCOOL

Deer park monastery

 
 

Vackrast inte vackrast 10 augusti 2007

Sparat under: Buddhism, Poesi, Recensioner — Osso @ 7:57

Sköra efter en veckas frihet i Plommonbyn från skvalradio och vardagligt brus framträdde orden klarare än vanligt. “Inte vackrast…” blev för oss en buddhistisk sång.

INTE VACKRAST I VÄRLDEN
av eMiL Jensen

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant,
att det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det,
gör det ni gör och aldrig får nåt för det,
låter ni bli så finns ingen annan där som gör det.
Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner,
gömmer och hjälper människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta,
som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Åh, hur ni lyckas inspirera,
få mig att vilja orka mera,
utan att jag känner mig sämre eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exaltera,
få mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster och det lyser igenom när man ser er

Så ni är vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Jag ser det i era ögon,
där ser jag vad ni ser

_______________________________

“Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant,
att det som är som det är inte måste vara konstant.”

Denna rad för mina tankar till det japanska koanverket Mumonkan. Att passera en vägg som är oändligt hög, hur är det möjligt? Att upptäcka att väggen inte alls är en stängd port utan en bro, är ett frigörande ögonblick. Kanske har jag tittat på den från fel håll och vart leder bron? Från lidandets och obehagets strandkant till befrielsens strand. Bron står avgiftsfri och tillgänglig för alla.En mur som tippas till en bro till allting annat är en fin liknelse om hur uppfattningen om ett separat ego upplöses i sammanlänkningen med allt annat. Vi bygger murar om oss som individer och grupper och tror att vi borgar trygghet. Jämför det med tryggheten av att inse att efter att murar blivit broar är vi aldrig ensamma, och har aldrig varit det heller!

Enligt den buddhistiska filosofin finns endast en konstant - förändringens. Våra kroppar liksom våra föreställningar, tankar och känslor ändras i en kontinuerlig ström. Det som är idag kan vara borta imorgon. Med buddhistisk övertygelse är det garanterat inte detsamma.

“Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det,
gör det ni gör och aldrig får nåt för det,
låter ni bli så finns ingen annan där som gör det.”

Här kommer bilden av medkänslans bodhisattva in. Det finns många poetiska bilder av Avalokiteshvara. I vissa kulturer är det en man och i andra an kvinna. För mig spelar det ingen roll. Avalokiteshvara ser allt lidande i världen och räcker ut sina tusen hjälpande händer. Medkänslan kommer ur förståelsen av att alla varelser är intimt sammanlänkade i världens virrvarr. De gånger vi medvetet sträcker ut en stödjande hand för oss själva och den som behöver manifesterar vi en del av Avalokiteshvaras tusen händer.

Utifrån strofen knyter jag även an till bodhisattvan Kshitigarbha som svor att bege sig till helvetesvärldarna för att erbjuda läran till de varelser som lider helvetets kval. För mig symboliserar detta att dharma inte är tänkt att praktiseras när allt känns bra och bekvämt utan hela tiden och särskilt när det är svåra tider. I sorgen är dharman ett värmande vägledande ljus på samma sätt som den kan vara en härlig partylampa under en födelsedagsfest.

“Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.”

Den första meningen representerar sann frihet för mig. Att välja sin egen väg. Det förutsätter en möjlighet till fri vilja även om det är svårt att stå emot vanor, lockelser och rädslor. Att rannsaka och välkomna sig själv på djupet leder till att vägen klarnar och sedan är det bara att i uppmärksam närvaro ta steg i rätt riktning.
Begreppet Dukkha (ung. lidande) är centralt i Buddhismen, på samma sätt som ordet “sjuk” är centralt i begreppet sjukhus. Att erkänna och se lidandet i sig själv och världen är första steget på vägen mot befrielsen från lidande. Att se och erkänna sitt lidande är skiljt från matyrskap där någon tar på sig stora umbäranden för någon annan, eller ett högre mål. Vi får nog med lidande, vi behöver inte söka upp mer. Att vårda sina sår kan fungera som en förstärkning av sin buddhistiska praktik i och med att de dels är en del av en själv och dels genom att påminna en om att minska lidandet i sig själv och världen. Att se, erkänna och släppa taget om sitt eget lidande är en effektiv väg bort från självömkan.

“Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner,
gömmer och hjälper människor ni inte känner.”

Detta återkommer till Avalokiteshvara som inte gör skillnad på hög, låg, ful, fin, snäll eller elak. Alla behöver kärlek för att läka. Att vara närvarande i nuet utesluter inte förmågan att visionera och föreställa sig en bättre framtid. Uppdelningen i vi och dom hindrar den storartade kärleken att flöda. Att omfamna sina fiender är ett steg mot helhet i det inre och yttre. Det handlar även om att göra det rätta även om det kan innebära att man bryter mot konventioner och tillfäölliga lagar.

“Ni är inte vackrast i världen
Världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon
utan det är i det ni ser”

Denna vackra refräng slår an min syn på icke-dualitet som är avgörande inom Buddhismen. Allt omkring oss är fantastiska manifestationer av världens underbara kreationer. Det finns inget vackert eller fult i sig. Att se det vackra med en vacker intention är det vackraste. Jag blir vacker när jag blir betraktad på ett vackert sätt. I refrängen tackar jag alla som speglar fram det vackra i mig.

“Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.”

Enligt Mahayna buddhismen kommer nästa Buddha att föra fram de tidlösa lärorna på ett kärleksfullt sätt som inbjuder till stor glädje. Maitri på sanskrit betyder ungefär förmåga och intention att sprida kärlek och glädje - loving kindness. Kommande Buddha kallas Maitreya Buddha och avbildas ofta som en hejdlöst skrattande rund Buddha. Att skratta sig fram i världen samtidigt som så mycket lidande omger oss är en stor utmaning men en förutsättning för att sprida lycka och frid. Där det inte finns skratt finns heller inte grogrund för ett lyckligt liv.

“Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta,
som vågar vara snea och defekta.”

Som jag nämnde ovan kan det som är rätt strida mot rådande konventioner och lagar. Denna strof väcker även min åsikt om att ingen är perfekt och att det är bättre att försöka vara sann och äkta än perfekt. Perfektion med andras mått är en omöjlighet. Istället för att försöka utplåna sina brister är det bästa att omfamna dem, ge dem sig omsorg och kärlek. Genom att vara sig själv sann och förverkliga sig själv kan vi bidra med så mycket mer än om vi går omkring och önskar ömsom låtsas vara någon annan. Inom den tibetanska buddhismen finns det engelska begreppet - crazy wisdom, som kännetecknas av en utövare som ser bortom rådande normer. Utifrån detta kan hon eller han komma att göra saker som kan tyckas förbluffande, provocerande, löjligt och roligt.

“Åh, hur ni lyckas inspirera,
få mig att vilja orka mera,
utan att jag känner mig sämre eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exaltera,
få mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster och det lyser igenom när man ser er”

Dessa två meningar symboliserar för mig bodhisattvaidealet. Bodhisattvor finns inom Mahayanabuddhismen som varelser på gränsen till fullkomlig upplysning som återvänder till livets kretslopp för att sprida den buddhistiska läran tills alla varelser är befriade. Oavsett om det finns strålande eteriska varelser som swishar omkring och sprider kärlek och förståelse så fungerar symbolerna för bodhisattvorna som inspiration och motivation. I de stunder som vi önskar eller gör gott och i stunder av klarhet är vi nära att förverkliga en bodhisattva och en Buddha.

Raderna väcker även tankar på den praktiserande församlingen - Sangha. En sangha kan vara en samling munkar och nunnor och lekmän. Det kan även vara alla de saker som hjälper oss i vår övning. En livskamrat, katt, odlingslott, sittkudde. En sangha kan vara en grupp vänner som kommer samman då och då för att fika och diskutera, prata och lyssna. En sanghas funktion är att ge stöd och struktur åt övandet som en påfyllning och vägledning. Vi behöver inte hitta det rätta stället för att öva men vi behöver andra som kan hjälpa oss upp när vi ramlat omkull.

“Så ni är vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Jag ser det i era ögon,
där ser jag vad ni ser”

Jag är så glad för denna slutstrof i och med att icke-dualiteten återkommer. “Ni är inte vackrast…” och “Ni är vackrast…” blir samma sak. Jag betraktar andra som något vackert och de blir vackra. Jag blir vacker genom att betrakta vackert. Jag ser mig i möte med vänner och andra och bugar mig och citerar Thich Naht Hanhs fina dikt för hälsning

En lotus för dig
en blivande Buddha

 
 

Cleaning toilets 27 juli 2007

Sparat under: Meditation — Osso @ 14:09

From working meditation in Plum Village, July 2007

To maintain my mind clear
is just as easy
as keeping the public bathroom floor shining clean.

(A spotless floor
for a spotless mind.)

The floor is shining
until the first guest arrive.
Ordinairy wordly shoes
with dirty prints.

Hopless,
it might seem,
to maintain the floor shining.

There will always be dirty shoes
paying unwelcome visits.

The more often I sweep,
mindfully,
the easier I keep myself shining and clear.

Maybe one day it will be just enough
with one light outbreath.

_______________________________________________________

Från meditation i arbete i Plommonbyn juli 2007 - Städa toaletterna

Att hålla mitt sinne klart
är lika enkelt
som att få det allmänna toalettgolvet skinande rent.

(Ett fläckfritt golv,
för ett fläckfritt sinne.)

Golvet skiner,
tills första gästen klampar in.
Vanliga världsliga skor
med smutsiga avtryck.

Det kan tyckas tröstlöst
att hålla golvet skinande.

Det kommer alltid att finnas smutsiga skor
som oönskat hälsar på.

Ju oftare jag tvättar,
uppmärksamt och närvarande,
desto lättare håller jag mig skinande och klar.

En dag räcker det kanske,
med ett lätt utandetag

 
 

Plommonbyn

Sparat under: Buddhism, Meditation — Osso @ 14:03

I början av juli for jag och min vän David till sydvästra Frankrike för att besöka den zenbuddhistiska kommuniteten Plum Village. Klostret, som man också kan kalla det, består av tre små byar där munkar och nunnor huserar och praktiserar.

Vår vecka var helt underbar. Jag är lyrisk.

Kommuniteten är grundad av det vietnamnesiske zenmästaren Thich Nhat Hanh. Av lärjungar kallas han Thay som ungefär betyder ärade lärare. Thay kom till Frankrike i samband med att han ingick i en delegation som ville medla fred i Vietnamn. Thays inriktning tog inte ställning för eller mot någon sida i kriget och hamnade därför i onåd hos båda. Thay ansåg att både den kapitalistiska och kommunistiska sidan var låsta i sin diskriminering och sina dogmer. Thay stannade i Frankrike och startade en klosterrörelse som fortsättning på det monastiska liv han levt sedan tonåren i Vietnamn.

Thays lära betonar uppmärkam närvaro (eng. mindfulness). Att vara närvarande och klar i alla dagens görmål är mycket svårt men underart skönt när man för en stund lyckas.

Jag bekantade mig med många tankar och känslor under de få dagarna jag var där och kommer nog att portionera ut reflektioner på denna sida. Min stackars Mari har fått stå ut med mina tillbakablickar och recentioner i snart två veckors tid…

Man ansvarar för sin egen praktik men tar hjälp av varandra. Mycket uppmuntran och litet tvång. Om det finns tvång så är det ens eget påfund och det kan man använda som studieobjekt i sin praktik. Om man kommer ensam och lite vilsen får man stöd av att man placeras i en familj, en grupp, som äter middag ihop och samtalar om sina erfarenheter.

Rent praktiskt följde en vanlig dag i stort detta schema:

Vakna kl 5

Sittande meditation kl 5.45

Qi Gong med bambustav kl 6.30

Frukost kl 6.30-7.30

Dharmatal (föreläsning eller frågestund) kl 8

Gående meditation kl 11

Lunch kl 12

Egen tid

Meditation i arbete kl 16

Middag kl 18

Samtal och utbyte kl 19.30

Gående meditation kl 20.45

Qi Gong med bambustav 22

Tystnad råder från 22.30 till 7.30

Mer om Plommonbyn